Många svenskar deltog som frivilliga i kriget mot Franco. Här berättar vi om rekryteringen, de militära indelningarna och några av striderna svenskarna deltog i.
Hur många svenskar deltog i spanska inbördeskriget?
Närmare 600 svenskar anmälde sig och deltog på regeringssidan i det spanska inbördeskriget mot general Franco som pågick mellan 17 juli 1936 till 1 april 1939. Rekryteringen började i slutet av 1936. I början av 1937 stängde Frankrike gränsen och då tog sig svenskar över till Spanien över bergen nattetid.
De frivilliga tog sig över bergen och och över gränsen till Spanien. De kom då till Figueres, ungefär tre mil från den spanska gränsen, vilket blev första anhalt för de frivilliga svenskarna. I Figueres samlades man från alla håll, och många nationaliteter var representerade.
Striderna ägde rum längre söderut och innan man nådde fronten samlades man i Albacete, ungefär 25 mil sydost om Madrid. Där hade republiken ett centrum för utbildning för internationella brigader. Man fick uniform och kunde få viss utrustning. Inte alla fick vapen och en kortare utbildning. Här kan du läsa om vad som krävs för att bli militär.
Vilka nationaliteter deltog i spanska inbördeskriget?
- Tyskar
- Engelsmän
- Schweizare
- Amerikaner
- Judar
Vilken roll hade Georg Branting i spanska inbördeskriget?
Thälmannbrigaden bestod av kompaniet Georg Branting, uppkallad efter Hjalmar Brantings son, som var ordförande för svenska hjälpkommittén och som även tog initiativ till densamma. I Georg Branting-kompaniet placerades de flesta svenskarna.
Kompaniet kom att ingå i Hans Beimlerbataljonen, och var en del av av den elfte internationella brigaden, Thälmannbrigaden. Brigaden fick snabbt ett rykte om att vara tappra och skickliga och för att ha god disciplin. De fick ofta strida i främsta linjen, och fick utstå stora förluster i stupade och sårade samt tillfångatagna.
Hur många svenskar stupade i spanska inbördeskriget?
Sammanlagt räknar man med att ungefär 68 svenskar stupade i spanska inbördeskriget. Det var också många svenskar som sårades och en hel del tillfångatogs under kriget.
Första stora slaget för svenskarna i Spanien
Svenskarnas första stora slag ägde rum i februari 1937, sydväst om Madrid, vid floden Jaramas. Francos styrkor ville skära av vägen mellan Madrid och Valencia och gick till anfall. Striderna pågick i tre veckor, och då hade 28 svenskar stupat, 32 sårats och sex tillfångatagits.
Bland de stupade var kompanichefen Ragnar Skotte. Per Eriksson, senare känd som “Frisco-Per” blev hans Skottes efterträdare. Resultat av striderna blev att republikanerna lyckades behålla vägen, men inte driva tillbaka Francos styrkor.
Nästa strid för svenskarna började redan den 8 mars 1937 när Francos allierade, italienarna, gick till offensiv mot Thälmannbrigaden, vid Guadalajara, fem mil nordost om Madrid. Italienarna var överlägsna, men så småningom sjönk temperaturen till tolv minusgrader. Svenskarna och tyskarna som var mer vana klarade sig medan italienarna förfrös.
Mellan december 1937 och februari 1938 stred svenskarna mellan Madrid och medelhavet, vid Teruel. Det var ett försök från upprorsarmén att inta huvudstaden, och skedde österifrån.
Vilket blev svenska sista slag i det spanska inbördeskriget?
Sommaren 1938 stod det sista stora slaget vid floden Ebro, som även blev svenskarnas sista slag i det spanska inbördeskriget. Cirka 80 man, frivilliga svenskar, stred mot regeringssidan den gången vars syfte var att återta kontrollen över Katalonien och området söder om.
Svenskarna lyckades lägga ut pontonbroar över floden, men nationalisterna fick övertag genom tysk förstärkning som bombade broarna. Därmed stoppades offensiven. Förlusterna blev de största för svenskarna under spanska inbördeskriget när hälften stupade. Bland de stupade var kapten Karl Ernstedt, 24 år, chef för Georg Brantingkompaniet.
När återvände de sista svenskarna från inbördeskriget?
Efter slaget vid Ebro upplöstes de internationella brigaderna och de sista svenskarna tog sig hem i februari 1939. Franco stod som segrare i inbördeskriget, våren 1939. Svenskarna som deltog i de internationella brigaderna kom att lida stora förluster, med både stupade, sårade, tillfångatagna. Många var unga, under 25 år.